Historien om Nimba (skriven 2007)


Under de senaste 27 åren har vi haft riesenschnauzer i vår familj och det har varit fantastiska hundar. Vi hade talat om att vi skulle vänta med att skaffa en valp, då våra hundar, en riesenhane, då 9 år, och en dvärghane, snart 13 år, var så pigga. När vi i maj 2004 träffade Barbro på Riesen-SM i Vårgårda, hade hon med sig Nimba.

Jag kände att hennes utstrålning var stor, och att hon var mycket speciell. Efter lite övertalning så gick Åke med på att titta lite, men bara lite, eftersom han skulle ha en hane, så småningom. Efter 3 dagar i Vårgårda, så var Nimba med hem i bilen, och det har vi aldrig ångrat, och allra helst inte Åke, och för min del var det tur att min känsla var rätt. Ett stort tack Barbro, för att vi fick denna underbara hund.

Tyvärr så blev Flash och Kevin sjuka på hösten och fick somna in, så det var väl en mening med att vi fick Nimba med oss hem då. Tänk att Åke fick en hund, som alltid ligger som en päls runt halsen, och om hon inte gör det, så sitter hon på huvudet på honom. Han känner sig verkligen älskad.

Nu ska hon ha sin första valpkull, i mitten av februari, och pappa till den är Gently Born Lexus. Efter många mejl och sms, med Anna, så kom han då äntligen till Arlanda. Ett skall hördes, och det går ju inte att ta miste på när en riesenhane skäller, så vi höll tummarna att alla papper skulle vara i ordning. Så kom han då, rask i stegen, och med den utstrålning som fanns, när vi såg honom i Helsingfors på Europa-utställningen, och som man även kan se på bilderna på Annas hemsida, fast detta var hans första flygtur. Väl hemkommen till oss, så kollade han runt och sedan fick han hälsa på tjejerna, lugnt och sansat, och sedan blev det kärlek i dagarna tre.

Marscha, som flög över Lexus för Annas räkning, bodde tillsammans med Lexus hos oss i tre dagar. Fast Anna inte var med, betedde sig Lexus, som om han alltid hade bott hos oss. Vi var i Gamla Stan på julmarknad med hundarna, och han gick omkring bland vuxna, barn och hundar, och ingenting bekom honom. När han skulle åka hem, kändes det som han gärna hade fått stanna, vilken fantastisk hund. Ett stort tack till Anna, för att vi fick lära känna Lexus, och till Marscha som flög hit honom, och som såg till att detta gick att genomföra. Nu hoppas vi att det blir valpar och att valparna får samma utstrålning som sina föräldrar.

Anita

(Kolla under Kantberget's Y-kull,>>>så får ni se hur det gick)

<<<Tillbaka